Inlägg

Visar inlägg från 2012

SWESEM på Riksstämman

Bild
 SWESEM arrangerade ett symposium om hur man ska utbilda i akutsjukvård på Riksstämman. Efteråt deltog vår ordförande, Lisa Kurland, i en presskonferens. Här är vårt pressmeddelande. Akutsjukv å rd ä r en ny medicinsk specialitet i Sverige och allt fler sjukhus b ö rjar utbilda akutl ä kare, vars centrala kompetens ä r det akuta omh ä ndertagande.  Vi tror att det ä r ett viktigt steg f ö r att ö ka kvaliteten i den v å rd som bedrivs p å v å ra akutmottagningar och prehospitalt. Men ä ven om specialiteten ä r ny, ä r f ö rst å s inte akutsjukv å rd i sig ett nytt koncept i Sverige. Alla svenska l ä kare har i mer eller mindre omfattning tj ä nstgjort p å v å ra akutmottagningar, med blandade erfarenheter. M å nga blivande AT-l ä kare har valt bort sjukhus d ä r de skulle tvingas tj ä nstg ö ra ensamma, f ö r att de inte k ä nt sig redo f ö r det ansvaret. Ä nd å ä r inte akutsjukv å rd en obligatoriskt kurs p å n å got annat l ä karprogram ä n i Uppsala.   Sv å rt s

Varför pratar vi inte alla samma språk?

Den tidigare konstruktionen med tilläggsspecilalitet har dränerat stora resurser från de kliniker som påbörjade processen att ställa om till akutläkarsystem för tolv år sedan. Nu blir akutsjukvård en basspecialitet som andra och vi antog att det skulle få andra sjukhus att börja skapa akutläkarbaserade strukturer. I stället la Uppsala ned sin satsning. I Lund avvärjde man ett nedläggningshot för något år sedan. Nu står man inför stora problem.www.sydsvenskan.se/lund/akutlakare-hotar-hoppa De flesta akutläkare vet att Lund har ett av de bästa specialisutbildningsprogrammen för akutläkare i Sverige. För oss känns det otänkbart att någon verksamhetschef skulle våga riskera det som så mödosamt byggts upp av eldsjälar som Eric Dryver, Nicolina Andersson, Ulf Ekelund och många andra. Vi vet att det tar många år att uppnå den kompetens som behövs för att utbilda akutläkare. När jag läser artikeln i Sydsvenskan ( av/) inser jag varför vi fortfarande har en bra bit kvar innan akutmottagnin

Rapport från NORSEMs 2nd Symposium in Emergency Medicine

Bild
Måndag 8/10 besökte jag och Dan (DASEMs ordförande) på inbjudan NORSEMs 2nd Symposium in Emergency Medicine med temat "Physician Competence in the Emergency Department". Den första timmen tog Oddvar Uleberg, narkosläkare och vice-president i NORSEM oss med på en rundvisning av S:t Olavs Akutbyggnad. En grupp på c:a 15 intresserade läkare fick se allt från deras helikopterplattform, alarmcentralen (AMK) och legevaktan som ligger våningen ovanför akuten. I samma byggnad finns även enheterna för akuta operationer, IVA, PCI, akut diagnostik och thoraxkirurgi. Därefter höll Jostein Dale, överläkare på St. Olavs akutmottagningen, en presentation om deras verksamhet. Några fakta: Sjukhusets upptagningsområde omfattar c:a 600 000 invånare. Akutmottagningen hanterar 22 000 patienter per år (1/3 del kommer på remiss från legevakten). 2/3 delar av patienter är äldre än 65 år, medicinska åkommor är vanligast. De har en observationsenhet som omfattar c:a 16 sängplatser. Deras

Det kom en fråga till SWESEM...

"Hej! Jag heter Jonas Willmer och gör AT i Västerås. Jag funderar på att söka mig mot akutläkeriet och har lite funderingar. För det första undrar jag hur mycket man träffar barn? Jag antar att det beror på var man jobbar? I Västerås kommer t.ex. barn med kirurgiska och ortopediska åkommor till vuxenakuten och barnläkarna handlägger de medicinska barnen i akutskedet. Jag vill verkligen jobba med barn och undrar lite hur upplägget ser ut på sjukhus med en utvecklad akutläkarverksamhet? Sen undrar jag lite hur det kommer se ut när akutläkare blir basspecialitet. Hur kommer ST se ut, var randar man sig? Jag kommer från Uppsala och blev väldigt besviken när de tog beslut om att lägga ned sin akutläkarverksamhet. Är det möjligt att vikariera inom t.ex. infektion och medicin och sen tillgodoräkna sig det inom ramen för akutläkar-ST?" Det här är ingen ovanlig fråga, så jag bad att få publicera den och svaret här på bloggen. Många läkare är intresserade av att bli akutläkare och de

Program för nationella mötet

Program 9.30    Registrering och kaffe 10.00  Presentation av utskottens arbete Från fingertopp till hjärtstopp . Utbildningsutskottet arbetar för att alla akutläkare ska få den utbildning de behöver. Vi måste kunna och andra specialister måste kunna lite på att vi kan. Specialisttentamen är en viktig byggsten i kvalitets-säkringen av ST-utbildningen och har utgjort en stor del av utskottets arbete.     Nytt stabilare bord, men hur får vi mer mat och växer? Forskningsutskottet organiserar det vetenskapliga inslaget på våra nationella möten och verkar för en kritisk massa inom svensk akutsjukvårdsforskning. Akademisk akutsjukvård borde efterfrågas mer nu när akutsjukvård blir en basspecialitet. Förslag presenteras på hur SWESEM kan arbeta för att stärka och snabba på utvecklingen av FoU. Akutsjukvård, en katastrofspecialitet! Den akuta vårdkedjan börjar prehospitalt. För att förstå och kunna utveckla omhändertagande både i det dagliga arbetet och i händelse av katastrof, behöv

Vilka är det viktigaste frågorna för SWESEM och Sveriges akutläkare?

Så nu blir akutsjukvård en basspecialitet. Hur ska vi förvalta och utveckla det uppdraget? Alla som har arbetat som akutläkare vet att det ställer krav på organisationen. Vi är inte bara jourer på akuten. Vi är, eller ska bli, specialister på akutsjukvård. Årets nationella mötet kommer att handla om hur vi ska gå vidare. Vi kommer att ordna workshops för att diskutera. Det är ett utmärkt tillfälle att träffa akutläkare från hela landet. Här är din möjlighet att berätta vilka frågor du vill att vi ska lyfta.

Nordiskt samarbete inom akutsjukvård

Under det pågående ICEM mötet i Dublin, bildades Nordic Federation for EM, NordFEM den 28 juni. Det är alltså en federation mellan de Nordiska ländernas föreningar för akutsjukvård. Då vi inom norden har mycket gemensamt vad gäller samhällstruktur och kultur samt lagar som stöder fri rörlighet mellan våra länder tror vi att det finns mycket att vinna genom att stödja varandra i vår utveckling inom akutsjukvård. Konstruktionen av federationen är informell. Vi använder orföranden i resp. förening som kontaktpersoner, vilka vidarebefordrar information till resp. länders medlemmar. Samarbetet kommer i början att röra sig kring utbildning och forskning. Möten inom federationen planeras förläggas till andra gemensamma möten inom akutsjukvård precis som i samband med detta ICEM mötet. Nästa möte planeras i samband med EUSEM mötet i Turkiet och sedan i samband med SWESEMs och/eller DASEMs möten i april 2013. Ett gemensamt Nordisk Akutsjukvårdsmöte diskuterades med cirkulerande värdsk

Akutsjukvård - en vuxenspecialitet?

Jag har just läst SoS rapporten om akutsjukvård som ny basspecialitet med i huvudsak glädje, men även viss – sannolikt mest på otålighet baserad - besvikelse. Texten ger i huvudsak uttryck för det som redan publicerades i april i år och det blir en basspecialitet (hurra!!), men på en punkt görs en nytillkommen tydlig markering genom avgränsningen av akutsjukvård som ”vuxenspecialitet” som inte fanns med i det ursprungliga förslaget och som inte heller är i enlighet med internationell standard för akutsjukvård. Mina tankar går omedelbart till Australien där den stora kampen mot EM som egen självständig specialitet under lång tid drevs från just barnläkarföreningar i landet. Till sist blev det dock så att pediatriker och akutläkare etablerade ett nära samarbete och välvilligt uttolkat inrymmer SoS texten faktiskt den möjligheten för framtiden. Diskussionen om svenska akutläkare har ofta haft ett organisatoriskt perspektiv och inte fokuserat så mycket på kunskapsbas och kompetenskrav. D

SWESEMs ordförande Lisa Kurland känner gemenskapen i Dublin

Bild
ICEM mötet föregicks av flera pre-courses. En av dem var UL kursen som jag själv deltog i. Det är alltid roligt att ha ”de som skrev boken” och varit förgrundsgestalterna som lärare. Bra kurs överlag, med mycket hands-on. Det är helt uppenbart att UL är det bedside verktyg vi akutläkare behöver, inget nytt i och för sig. Men några tankar väcktes. Det finns ju bra kurser att gå både inom och utanför Sverige. Men efter en grundläggande kurs uppstår frågan; hur göra för att få en gedigen kompetens? Frågan är hur vi ordnar handledning när vi inte har seniora akutläkare som besitter UL kompetens i verksamheten? Tips från lärarna är att träna så mycket som möjligt på egna patienter, särskilt de med misstänkt patologi och där en annan undersökning så som CT kommer görs med ”facit”. Dessutom bör man på regelbunden bas tillbringa tid hos radiologer och kliniska fysiologer för praktisk handledning i UL. Det var relativt få svenskar vid mötet, och det är klart att det kanske

SWESEMs informationskväll

Som akutläkare får man ständigt förklara och försvara sin specialitet. Andra läkare förstår ofta inte hur vi passar in i organisationen. Allmänheten tror ofta att vi i Sverige redan har akutläkarsystem. Därför ser styrelsen det som en viktig uppgift att informera om hur akutsjukvården ser ut och vad akutläkarkompetensen kan tillföra. Som ett led i detta bjöd vi in till en informationskväll på Södersjukhuset i Stockholm den 3 maj. Inbjudan gick ut till politiker i såväl Stockholms läns landsting som Socialdepartementet. Maj är en hektisk månad för många och tyvärr var det bara Moderaterna och Vänsterpartiet från landstinget som kunde komma. Ett större intresse visade chefer vid akutklinikerna från Danderyd, Huddinge, St Göran och Eskilstuna. Totalt var vi 25-30 personer som diskuterade alla aspekter på vår specialitet, från utbildning och forskning till organisation och ledarskap. Det blev spännande diskussioner, där vi i det stora hela var väldigt överens om att det inte finns nå

Dags att kavla upp ärmarna!

Att akutsjukvård nu ser ut att bli en basspecialitet är en oerhörd lättnad. Ovissheten om framtiden har varit en källa till osäkerhet och irritation, och nu kan vi lägga det åt sidan. Men så mycket arbete återstår, på många olika nivåer. Det ständigt ökande patientflödet och vårdplatsbristen, hög andel kvälls- och nattarbete, underbemanning, det inte alltid okomplicerade samarbetet med andra kliniker – vardagsproblemen är många och tär rejält. Terry Mulligan, verksam inom IFEM, menar att alla omogna akutläkarsystem genomgår samma utvecklingsfaser och följer en sigmoidal kurva upp till platåfasen då man är helt etablerad. Kanske befinner vi oss längre ner i uppförsbacken än vi vill tro. Kanske nedslående men samtidigt finns det en gyllene möjlighet att påverka och bidra till akutsjukvårdens utveckling i Sverige. Har man valt skutsjukvård som specialitet får man också vara beredd att jobba för specialiteten, på olika sätt. På det sättet skiljer den här specialiteten sig från de redan vä

Hur många timmar på akuten är lagom?

Bild
För några år sedan gjorde plötsligt fyra-timmars-regeln entré på akuten. Den kom som från ingenstans, men jag har förstått att ursprunget var Storbritannien. - Inga patienter ska tillbringa mer än fyra timmar på akuten! hette det. Folk trodde inte att det var sant och många tolkade det som att ingen ska vänta mer än fyra timmar på läkare, vilket bara det tedde sig orealistiskt. Styrmålen för akuten sattes upp så att klinikens ersättning försämrades om inte 80-90% av patienterna var utskrivna inom fyra timmar från att de kom dit. Läkare och sköterskor blev förstås upprörda. Målet med akutsjukvården är att behandla patienterna, inte att få dem från akuten. De sjukaste går först, de andra får vänta. Jag tycker att fyra-timmars-mål är både realistiskt och viktigt. Det finns gott om forskning som visar att långa väntetider, även för lindrigare sjuka, ökar handläggningstiderna för alla patienter, även de svårt sjuka. Jag tror att alla som någonsin arbetat på en akutmottagning vet att arbe

Skandinavisk Akuttmedisin 2012 dag 1

I bakgrunden dundrar flygplanen regelbundet i start och landning medan Skandinavisk Akuttmedisin 2012 har sin första kongressdag På det närliggande Clarion Hotell. Förmiddagen fokuserade på lärdomarna från den 22/7 och tre viktiga områden återkom hela tiden: 1. Samordning mellan myndigheter, både på skadeplats mellan Räddningstjänst, Polis och Sjukvård men också på nationell nivå mellan departement, försvarsmakt, frivilligorganisationer m.m. måste bli bättre genom bättre lagstiftning och satsningar på att riva barriärer och bygga broar (en omskrivning för att man måste låta det kosta pengar...). På skadeplats är det centralt att alla måste ha samma triagesystem så att alla har samma prioritetstänkande kring de inblandade. 2. Styrning och ledning av en stor händelse måste bli bättre och för att detta skall ske måste punkt ett vara uppfylld och väl inarbetad. Det måste finnas ett väl utarbetat system för olika omständigheter och man skall sträva mot att ha redundans i sina system så at

Akutläkaren som idé – ett diskussionsunderlag

Den övervägande delen av debatter, diskussioner och utbildningsverksamheter inom akutsjukvården fokuserar på hanteringen av svårt sjuka, instabila patienter med en given medicinsk diagnos. Akutläkare ses av andra, och ofta av sig själva, som en blåljusspecialitet. I den dagliga verksamheten på akutmottagningen ser vi däremot framförallt en oselekterad population av stabila, ofta multisjuka, patienter med symtom som ibland kan vara svåra att förklara medicinskt. Min åsikt är att vår profession borde framförallt se sig som specialister på att diagnosticera och fatta beslut på basen av begränsad mängd information och med klinska bedömningar som främsta hjälpmedel. Vi måste i lika hög grad som vi är specialister på att känna igen det sjuka lära oss att känna igen det friska. Jag anser att det finns ett glapp mellan å ena sidan en föreställning om en glamorös och dramatisk tillvaro och å andra sidan den mer vardagliga men inte mindre viktiga verkligheten. Det är OK att drömma - men

SWESEM börjar blogga

Bild
En sökning på "kaos på akuten" på Google genererar tusentals träffar. Och även om det av och till skrivs artiklar om att det just då råder fullständigt kaos på akuten, finns en bred acceptans för att grundtillståndet på akuten är någon form av oordning. Vi i SWESEM, Svensk förening för Akutsjukvård, tror inte att det behöver vara så. I stället tror vi att det går att uppnå en fungerande grundstruktur som gör akutsjukvården säker och effektiv till vardags, och med en beredskap för att hantera det kaos som kan uppstå vid extrema situationer. Att arbetet och utvecklingen på akuten leds av akutläkare, det vill säga specialister i akutsjukvård, tror vi är en förutsättning för den strukturen. Men det måste till mer än så. Vi behöver en fungerande vårdkejda från SOS-alarm ända in på sjukhuset, för alla typer av patienter. Det ställer höga krav på ledarskap och organisation, på hög medicinsk kompetens och, inte att förglömma, gott samarbete mellan alla inblandade. Vi läkare, sju

Börjar alfabetet med B?

I november var jag på kongressen Emergency Medicine for the developing world i Kapstaden i Sydafrika. Som förkurs gavs Airway management for the emergency physician. Det var John Roos, anestesiolog och chef för anestesin på Jooste Hospital som var ansvarig för kursen och den var egentligen framtagen för ambulansförare. Den höga traumafrekvensen i Kapstaden medför att ambulansförare ofta intuberar. Tyvärr har de för det mesta bara midazolam och morfin till sitt förfogande och ingen larynxmask eller annat att ta till om intubationen inte fungerar. - Om man har gjort sex nödtrakeotomier som ambulansförare är det för många. Då gör man antagligen något fel, menade dr Roos. Hans lösning på problemet var den här kursen, som syftade till att öka kompetensen i luftvägshantering. I samband med kongressen gav de kursen för akutläkare. - Akutläkare måste kunna hantera luftvägen, hävdade dr Roos. - I England backar akutläkarna och låter anestesiologerna komma ned och intubera. Men hur kan man hant