Akutsjukvård - en vuxenspecialitet?
Jag har just läst SoS rapporten om akutsjukvård som ny basspecialitet med i huvudsak glädje, men även viss – sannolikt mest på otålighet baserad - besvikelse. Texten ger i huvudsak uttryck för det som redan publicerades i april i år och det blir en basspecialitet (hurra!!), men på en punkt görs en nytillkommen tydlig markering genom avgränsningen av akutsjukvård som ”vuxenspecialitet” som inte fanns med i det ursprungliga förslaget och som inte heller är i enlighet med internationell standard för akutsjukvård. Mina tankar går omedelbart till Australien där den stora kampen mot EM som egen självständig specialitet under lång tid drevs från just barnläkarföreningar i landet. Till sist blev det dock så att pediatriker och akutläkare etablerade ett nära samarbete och välvilligt uttolkat inrymmer SoS texten faktiskt den möjligheten för framtiden. Diskussionen om svenska akutläkare har ofta haft ett organisatoriskt perspektiv och inte fokuserat så mycket på kunskapsbas och kompetenskrav. Den aktuella rapporten ger tyvärr inga andra besked. Vagheten i SoS texten som inrymmer möjligheten av olika former av organisationslösningar för akutsjukvården och i mina ögon blir det en stor utmaning för Swesem som intresseorganisation driva frågan mot en nationell enhetlighet för vad akutsjukvård är och skall vara och vad som utmärker och definierar en akutläkare. Vi är de enda som kan stå upp för det perspektivet och måste fortsätta att göra det. Särskilt viktigt är det att dagens och framtidens ST läkare i akutsjukvård inser att de – vissa nu etablerade strukturer till trots – också är pionjärer och måste vara med och driva frågan om en utbildning och möjlighet till yrkesutövning som tar fasta på OCH fortsätter att utveckla och underhålla det målbeskrivningen förutsätter att man skall behärska! Det kommer att ställa krav på genomgripande strukturella förändringar på landets akutmottagningar och ingen annan än vi själva kommer att kunna genomdriva dessa förändringar. Det är också definitivt bättre att vi gör det än någon annan!
Det är helt avgörande att vi är samstämmiga i uppfattning av dels att det är VI och inga andra som är specialister i just akutsjukvård och att vi hela tiden sedan vi skrev den första målbeskrivningen har inkluderat 0-100 år. Den tydliga begränsning som rapporten talar om när man ”betonar att akutsjukvård är en vuxenspecialitet” är i mina ögon ologisk och illustrerar faktiskt bara ånyo att man trots 12 år av argument fortfarande inte förstår. Personligen håller jag med de pediatriker som hävdar att det krävs särskild kunskap för att ta hand om de små barnen (som man självklart behöver få lära sig under sin akutläkarutbildning) och även de nyligen i Dublin publicerade internationella riktlinjerna för pediatrisk akutsjukvård talar tydligt för ett starkt samarbete med specialister i pediatrik när det gäller just de minsta, men grundprinciperna för akutsjukvård är desamma 0-100 år och kunskapsbasen vi ska stå för är just det och inget annat. Den idag helt villkorliga indelningar av att barn blir vuxna inom kirurgin vid 15 åå, men inom medicin först vid 18 åå och att pediatriker talar sig varma för ”ungdomsavdelningar” upp till 25 åå är ett uttryck för fortsatt exklusivitetstänkande och inte i linje med det vi bör jobba för inom ramarna för det som ska ske på akutmottagningar i Sverige.
Därför är skrivningen i rapporten med ett officiellt godkännande av akutsjukvård som basspecialitet ett stort steg framåt, men vi är förvisso inte i hamn med arbetet att etablera den nya specialiteten . Men vi kan from 1.1.2014 börja skriva nästa kapitel i historien om svenska akutläkare och med den framgång vi hittills haft ser framtiden trots allt riktigt ljus ut. I perspektivet att det tar 20 år -minst - ligger vi fortfarande bra till! Det är ytterst positivt att man redan planerar för än tätare översyn av även dessa nya riktlinjer, eftersom det redan nu går att förutse nödvändigheten av nya modifieringar.
Pia Malmquist, öl
Sektionschef barnakutmottagningen
Astrid Lindgrens Barnsjukhus
Stockholm
Det är helt avgörande att vi är samstämmiga i uppfattning av dels att det är VI och inga andra som är specialister i just akutsjukvård och att vi hela tiden sedan vi skrev den första målbeskrivningen har inkluderat 0-100 år. Den tydliga begränsning som rapporten talar om när man ”betonar att akutsjukvård är en vuxenspecialitet” är i mina ögon ologisk och illustrerar faktiskt bara ånyo att man trots 12 år av argument fortfarande inte förstår. Personligen håller jag med de pediatriker som hävdar att det krävs särskild kunskap för att ta hand om de små barnen (som man självklart behöver få lära sig under sin akutläkarutbildning) och även de nyligen i Dublin publicerade internationella riktlinjerna för pediatrisk akutsjukvård talar tydligt för ett starkt samarbete med specialister i pediatrik när det gäller just de minsta, men grundprinciperna för akutsjukvård är desamma 0-100 år och kunskapsbasen vi ska stå för är just det och inget annat. Den idag helt villkorliga indelningar av att barn blir vuxna inom kirurgin vid 15 åå, men inom medicin först vid 18 åå och att pediatriker talar sig varma för ”ungdomsavdelningar” upp till 25 åå är ett uttryck för fortsatt exklusivitetstänkande och inte i linje med det vi bör jobba för inom ramarna för det som ska ske på akutmottagningar i Sverige.
Därför är skrivningen i rapporten med ett officiellt godkännande av akutsjukvård som basspecialitet ett stort steg framåt, men vi är förvisso inte i hamn med arbetet att etablera den nya specialiteten . Men vi kan from 1.1.2014 börja skriva nästa kapitel i historien om svenska akutläkare och med den framgång vi hittills haft ser framtiden trots allt riktigt ljus ut. I perspektivet att det tar 20 år -minst - ligger vi fortfarande bra till! Det är ytterst positivt att man redan planerar för än tätare översyn av även dessa nya riktlinjer, eftersom det redan nu går att förutse nödvändigheten av nya modifieringar.
Pia Malmquist, öl
Sektionschef barnakutmottagningen
Astrid Lindgrens Barnsjukhus
Stockholm
Kommentarer
Skicka en kommentar