Inlägg

SPUR i fokus

I många länder är utbildning något som regleras av flera parter. Riktlinjer och direktiv tas fram och även mekanismer för att skapa, upprätthålla och underkänna utbildning.  I USA regleras utbildning av specialister av ACGME . De tillhandahåller information om vad som krävs för att bedriva utbildning och följer också upp utbildningskvalitet med undersökningar, besök och intervjuer. De flesta länder i Europa har ackreditingssystem för utbildning för att säkerställa en korrekt och bra nivå på kompetens.  EUSEM stödjer detta och har också publicerat riktlinjer .  I Sverige finns ingen sådan jämförbar organisation. Det närmaste vi kommer är förmodligen SPUR, som på frivillig basis inspekterar och bedömer utbildningskvalitet. De har inte mandat att i slutändan lägga ned utbildningsprogram. Likväl fyller de en viktig funktion och många i Sverige ha en hög acceptans av SPUR's arbete och är måna om att säkerställa utbildningskvalitet. I ett antal år har SWESEM's styrelse diskuterat hur

Dokument för Uppdrag och Gränssnitt

För över 20 år sedan startade akutläkarprojekten i Stockholm, på Södersjukhuset och Karolinska sjukhuset. Själv var jag nummer 7 på Södersjukhuset.  Vad jag minns pratade vi redan då om vår roll och framtida kompetens även om sjukhuset som helhet inte alltid var involverat eller delade de blivande akutläkarnas syn. Redan då hade Viktoria Webster med flera arbetat i England och vi var uppdaterade på akutläkarnas uppdrag och gränssnitt. Trots det blev den rådande kulturen övermäktig och klinikernas slutenvårdsprocesser kopierades rakt av. Ett skäl till detta var att vi under flera år inte var närvarande dygnet runt, ett annat var att sjuksköterskorna inte ville ha flera olika system att arbeta efter. Vi arbetade då parallellt med andra jourläkare på akutmottagningen, hade ingen eget uppdrag och vi var långt ifrån specialistkompetenta som akutläkare. Uppdrag, kompetens och gränssnitt hänger samman. Kort kan man säga att uppdraget i sjukvårdssystemet sätter kraven för den kompetens som sed

En sommar i ”Coronatältet”

Bild
Jag sätter fläkten på max direkt, ett tappert försök att förebygga sommarens svettiga tälthäng som väntar. Kaffe? frågar Stina, jag nickar och tar tacksamt emot papperskoppen. Vi har munskydden nere, visiren uppe, tältet öppet och dricker kaffe i fläktdånet. Vi väntar på 11-bussen med patienter som vill till akutmottagningen.  Vår arbetsplats sattes upp i mars, ett vitt toppigt partytält som har vaktat akutens entré sedan dess. Ibland i regn, blåst och en kyla som gav patienterna falsk hypotermi. Ibland i vårsol då vi kunnat bygga på den prestigefyllda visirbrännan. Nya riktlinjer, ändrat flöde och ambulanshallen byggs om till isoleringsrum. Arbetsstrukturen på akuten lika växlande som aprilvädret. Runt om tältet står kravallstaket som lotsar vårdsökande till tältets ingång.  Hosta? Feber? Snuva? Halsont? Andningssvårigheter? Diarré? Kräkning? Vi tar en temp. Bjuder på handsprit. Det obligatoriska inträdesprovet för akutens vårdsökande. Vid minsta symtom isolerar vi. Vi gör vårt ytters

Level Up!

Bild
Samhällskritiskt jobb, det måste vara det vi har! Akutläkare, främst i linjen, redo att triagera, t.om pre-triagera, bedöma och behandla. Varje dag händer det något nytt, Folkhälsomyndigheten kommer med nya riktlinjer, Smittskydd Skåne kommer med nya riktlinjer, ledningen kommer med nya lösningar. I torsdags skulle jag jobba på kvällen, och när jag närmar mig sjukhusområdet ser jag de nya pre-triagetälten som har satts upp, trots att det är storm och att det blåser vindbyar upp emot 28 m/s. Se där! Tälten hade nämnts dagen innan, men jag trodde aldrig att de skulle komma upp så snabbt. Kvällen avlöper som vanligt, det är nästan lite lugnt, lite kusligt lugnt. Lugnet före stormen. På fredagen är jag ledig. Lördag kväll tillbaka på jobbet, nytt PM har skickats ut, nya rutiner. Inne på akuten har det över natten satts upp en ny vägg och ett nytt team har bildats. Team 5 - "infektionszonen". Här skall man ta hand om alla patienter som är infekterade (med något, vad som helst) f

COVID-19 gör mig orolig

Bild
Jag minns inte när jag först förstod hur det nya coronaviruset skulle kunna påverka oss, men det var i februari. Rapporterna från Italien började strömma in och de var alarmerande. Det dröjde inte länge förrän de svenska fallen började dyka upp. Känslan var redan då att något stort var på väg. Jag börjar läsa på om viruset, de vanligaste symptomen är feber, trötthet och hosta. (1) (2) Mortaliteten är hög, enligt rapporter från Kina runt 4%. När data så småningom strömmar in från Italien är mortaliteten >5%, något man förklarar med att befolkningen är äldre och det är de äldre som råkar mest illa ut. Jag hittar en beskrivning på National Geographic (3) om vad viruset gör med kroppen, det är nu jag börjar bli mörkrädd. De skador som uppstår på lungorna är permanenta, skador som ger ett typiskt utseende på röntgen som använts diagnostiskt i Kina. Jag börjar inse att yngre personer visserligen överlever, men det kommer att dröja innan vi förstår vilka komplikationer de som tillf

Akutläkare i Sverige - Stockholm

Bild
När jag sökte AT på Södersjukhuset, 2002, sade jag på intervjun att jag gärna ville göra AT under handledning av akutläkare. Studierektorn i internmedicin blev lite ställd och svarade att det nog inte var riktigt så det fungerade på akuten. Det var i början av historien om akutsjukvård som specialitet i Sverige och SÖS hade bara två år tidigare börjat att anställa underläkare. Efter avslutad AT åkte jag till Argentina ett halvår på föräldraledighet. Jag satt där och googlade på akutläkare och hittade ett första utkast från SWESEM som precis hade grundats. Akutläkaren skulle kunna hantera alla akuta tillstånd, stod det. Allt! Från förlossningar, till sjuka och skadade barn, till alla tänkbara akuta tillstånd hos vuxna. Jag hade velat bli akutläkare ända sedan jag hörde talas om att det var på gång. Nu blev jag helt såld. Jag såg fram emot att lära mig att behärska allt det som beskrevs. Femton år senare är jag en av över 300 specialister i akutsjukvård i Sverige. Som prehospital ak

Akutläkare i Sverige - Linköping

Bild
Forskar du? Hösten 2017 funderade jag en hel del kring vad mitt svar skulle vara på den frågan. Jag hade fått möjligheten att fortsätta på mitt examensarbete och driva det vidare som ett doktorandprojekt, men var inte riktigt säker på om jag skulle ta nästa steg. Var det inte dumt att börja på ett nytt projekt nu när jag äntligen började bli varm i kläderna som ST-läkare och emellanåt kunde känna antydan till kontroll under arbetspassen på akuten? Den sociala komplexiteten hade redan ökat exponentiellt utanför arbetet och var det här ytterligare ett “projekt” som skulle avleda uppmärksamheten från min utveckling som kliniker? Samtidigt är vetenskapliga artiklar grunden för det vi sysslar med på golvet varje dag. Det är rimligt att försöka bli bättre på att inhämta information och det blir man väl när man disputerar? Det var många tankar som cirkulerade och som vanligt när det är stora frågor som främst påverkar en själv, så fanns det inte någon annan som satt med facit. Efter lite öve