Dags att kavla upp ärmarna!
Att akutsjukvård nu ser ut att bli en basspecialitet är en oerhörd lättnad. Ovissheten om framtiden har varit en källa till osäkerhet och irritation, och nu kan vi lägga det åt sidan. Men så mycket arbete återstår, på många olika nivåer. Det ständigt ökande patientflödet och vårdplatsbristen, hög andel kvälls- och nattarbete, underbemanning, det inte alltid okomplicerade samarbetet med andra kliniker – vardagsproblemen är många och tär rejält.
Terry Mulligan, verksam inom IFEM, menar att alla omogna akutläkarsystem genomgår samma utvecklingsfaser och följer en sigmoidal kurva upp till platåfasen då man är helt etablerad. Kanske befinner vi oss längre ner i uppförsbacken än vi vill tro. Kanske nedslående men samtidigt finns det en gyllene möjlighet att påverka och bidra till akutsjukvårdens utveckling i Sverige. Har man valt skutsjukvård som specialitet får man också vara beredd att jobba för specialiteten, på olika sätt. På det sättet skiljer den här specialiteten sig från de redan väletablerade. Mycket arbete sker redan runt om i landet, men mycket återstår –utveckling av den egna akutmottagningens verksamhet, att få till fungerande ST-undervisning, sköta undervisning för AT-läkare och kandidater, etablera sig på läkarutbildningen, utöka forskning, kompetensutveckling för färdiga specialister, informationsarbete gentemot myndigheter och organisationer – listan är lång på allt som behöver göras. Just därför att vi slår ur underläge borde vi vara mer benägna att vilja bidra till utvecklingen även på nationell nivå. Ett forum är specialitetsföreningen, och att bidra med arbete där är ett sätt att stärka specialitetens ställning i Sverige. Och det börjar bli hög tid att hitta nya kandidater för styrelsearbete i Swesem, är du intresserad eller vill nominera någon, kontakta valberedningen@swesem.org.
Lösningar på just våra vardagsproblem kan komma om vi utbyter goda idéer och samarbetar. För det är bara vi som kan lösa våra problem, ingen annan.
Frida Meyer, ST-läkare i akutsjukvård vid Universitetssjukhuset i Linköping
Terry Mulligan, verksam inom IFEM, menar att alla omogna akutläkarsystem genomgår samma utvecklingsfaser och följer en sigmoidal kurva upp till platåfasen då man är helt etablerad. Kanske befinner vi oss längre ner i uppförsbacken än vi vill tro. Kanske nedslående men samtidigt finns det en gyllene möjlighet att påverka och bidra till akutsjukvårdens utveckling i Sverige. Har man valt skutsjukvård som specialitet får man också vara beredd att jobba för specialiteten, på olika sätt. På det sättet skiljer den här specialiteten sig från de redan väletablerade. Mycket arbete sker redan runt om i landet, men mycket återstår –utveckling av den egna akutmottagningens verksamhet, att få till fungerande ST-undervisning, sköta undervisning för AT-läkare och kandidater, etablera sig på läkarutbildningen, utöka forskning, kompetensutveckling för färdiga specialister, informationsarbete gentemot myndigheter och organisationer – listan är lång på allt som behöver göras. Just därför att vi slår ur underläge borde vi vara mer benägna att vilja bidra till utvecklingen även på nationell nivå. Ett forum är specialitetsföreningen, och att bidra med arbete där är ett sätt att stärka specialitetens ställning i Sverige. Och det börjar bli hög tid att hitta nya kandidater för styrelsearbete i Swesem, är du intresserad eller vill nominera någon, kontakta valberedningen@swesem.org.
Lösningar på just våra vardagsproblem kan komma om vi utbyter goda idéer och samarbetar. För det är bara vi som kan lösa våra problem, ingen annan.
Frida Meyer, ST-läkare i akutsjukvård vid Universitetssjukhuset i Linköping
Kommentarer
Skicka en kommentar