Level Up!

Samhällskritiskt jobb, det måste vara det vi har! Akutläkare, främst i linjen, redo att triagera, t.om pre-triagera, bedöma och behandla. Varje dag händer det något nytt, Folkhälsomyndigheten kommer med nya riktlinjer, Smittskydd Skåne kommer med nya riktlinjer, ledningen kommer med nya lösningar. I torsdags skulle jag jobba på kvällen, och när jag närmar mig sjukhusområdet ser jag de nya pre-triagetälten som har satts upp, trots att det är storm och att det blåser vindbyar upp emot 28 m/s. Se där! Tälten hade nämnts dagen innan, men jag trodde aldrig att de skulle komma upp så snabbt. Kvällen avlöper som vanligt, det är nästan lite lugnt, lite kusligt lugnt. Lugnet före stormen. På fredagen är jag ledig.

Lördag kväll tillbaka på jobbet, nytt PM har skickats ut, nya rutiner. Inne på akuten har det över natten satts upp en ny vägg och ett nytt team har bildats. Team 5 - "infektionszonen". Här skall man ta hand om alla patienter som är infekterade (med något, vad som helst) för att separera dem från det andra, oinfekterade, flödet. Bakom den nya väggen ligger infektionsrummen med specialventilation och slussar. Till det har det tillförts nya rum som tidigare har varit anhörigrum, rum för kuratorn och rum för studenter. Nu har vi plötsligt sju rum att isolera patienter på, alla på betryggande avstånd från resten av akuten. Patientliggaren är uppdaterad med det nya Team 5 och här verkar alla patienter ha sökorsak ”feber” med ”prioritet 2”. Spännande, tänker jag och går till min vanliga plats på akuten.

Driftsansvarig läkare kommer efter en stund och meddelar att infektionsjouren är hårt belastad med sina patienter på avdelningar och IVA och undrar om jag kan tänka mig att bemanna Team 5 tillsammans med en sjuksköterska och undersköterska. Jag funderar i en millisekund. Jag? Bemanna det nya Team 5? Ta hand om alla potentiellt smittade patienter? Ja! Självklart! Det vill jag! Jag läser igenom PM snabbt för att ha koll på bl.a. provtagningsrutinerna som har ändrat sig sedan igår. Igår var det först influensa snabbtest på inläggningsfallen, och sedan MERS/corona och ”liten luftvägspanel” vid negativ influensa. Idag är det ”liten luftvägspanel” som gäller, inga snabbtest. Vi behöver spara provtagningsmaterial, och patienterna skall ändå isoleras. Jag kollar igenom utrustningen vid alla de nya rummen, finns det förkläde, handskar, munskydd och visir överallt? Finns det någonstans att slänga saker inne på rummen och utanför rummen? Finns det handsprit? Nöjd konstaterar jag att det var väldigt bra att jag på morgonen repeterade genom att titta på utbildningsfilmen ”Donning and doffing instructions: PPE for novel pathogens” som Arin skickade en länk till. Jag och driftsansvarig sjuksköterska letar upp stetoskop i förrådet för att lägga på alla rummen så att man inte behöver använda sitt eget – och sedan kör vi!

Hem eller in? Luftvägspanel eller inte? Hosta, hosta och hosta. Mer hosta. Av och på med PPE. Världens bästa jobb, världens bästa team. Akutsjukvården i sitt esse. Snabb och flexibel och adaptiv. Nöjda med kvällens arbete går vi hem. Kanske vi till och med gjorde en high five. Team 5 är tömt. Ikväll har vi bidragit till att plana ut kurvan något. Vi har hållit undan så gott vi kan, använt oss av det vi lärt oss, skyddat våra sköra äldre och oss själva, men samtidigt sneglat oroligt på rapporterna från situationen på sjukhusen i Italien. Måtte vi få ha många flera sådana här kvällar!

Nu är jag ledig i två dagar, och när jag kommer igen på tisdag förväntar jag mig ett nytt PM, nya rutiner, nya roller, nya flöden och att vi dyker in i den nya utmaningen - förberedda med fötterna före! Kanske blir det tältet för mig då? Som min kollega Emil i kommunikationsutskottet sade: ”Jag har aldrig känt mig så värdefull på jobbet någonsin som den här veckan”.

Nicolina Carlsson
Skånes Universitetssjukhus Lund