Akutläkare i Sverige – Piteå
Piteå Älvdals Sjukhus ligger på kusten i södra randen av Norrbottens region. Här bedrivs full internmedicinsk verksamhet, med 4 medicinavdelningar, medicinmottagning samt HIA och IVA-platser. PCI:er transporteras till Sunderbyn, 6 mil bort. Det finns även elektiv ortopedi och dagkirurgi., samt öppenvårdsmottagning inom dessa specialiteter. Ibland finns kompetens inom ÖNH, ögon och barn på plats och dagtid hittar man gynekologer på sin mottagning. I Piteå stad finns 3 offentliga och en privat vårdcentral och tre stycken vårdcentraler i glesbygd. Det finns ca 40 000 invånare i vårt upptagningsområde.
2008 centraliserades den kirurgiska verksamheten till Sunderbyn och i samband med det omformades akutens jourlinjer till en samjour. Utifrån detta föddes akutläkarverksamheten som ett eldsjälsprojekt någon gång kring 2010. Sakta men säkert växte detta och sommaren 2014 när jag klev på min tjänst i Piteå hade akutläkarna verksamhet 6 veckor i stöten, med 6 veckors mellanrum och det var en mycket attraktiv arbetsplats för oss läkare. Detta upplägg kom till eftersom alla gjorde dubbel-ST med någon annan specialitet som grund.
Allt eftersom åren har gått och den stora nyttan med en fast läkargrupp på akuten har blivit uppenbar, har samma grupp läkare smetats ut på ett årsschema. Vi jobbar sällan tillsammans numera, även om kvaliteten på vår vård har hållits uppe. Vi saknar givetvis den professionella utveckling det tidigare upplägget innebar.
Vi är, spännande nog, anställda på medicinkliniken. Detta speciella organisatoriska arrangemang utgör både en välsignelse och en förbannelse. Eftersom jourlinjer då bemannas av samtliga ST och AT kan vi hjälpas åt att hålla uppe bemanningen. Problemet är givetvis att vi har svårt att vara med och utveckla akutverksamheten, eftersom vi då organisatoriskt tillhör en annan klinik och således har en annan chef än våra sköterske- och undersköterskekollegor.
Just nu brottas vi, som alla andra, med för hög belastning i jämförelse med vår bemanning och våra resurser, vilket har lett till en rad utmaningar för återväxten och den fortsatta verksamheten.
Vem är då jag som skriver detta?
Jag heter Anne Liljedahl och har tagit mig fram i min läkarkarriär på en minst sagt krokig bana. Det började på akuten i Linköping, dit jag kom på ett bananskal. Dåvarande verksamhetschefen lyckades övertyga mig om min lämplighet att vara akutläkare och efter ett halvårs utsvävning på ortopedkliniken i Norrköping höll jag mig på plats där i nästan 1,5 år. Under tiden träffade jag min Kaliforniske pojkvän under en träningsresa i Japan och min äventyrslusta gjorde att jag istället tog ett sommarvik i Piteå för att sedan, på vinst och förlust, prova livet på Amerikanska västkusten. Innan jag åkte från Piteå lyckades chefen där övertala mig till att skriva på ett ST-kontrakt ifall jag ville komma tillbaka. Det första jag gjorde på min nya anställning var att ta tjänstledigt. Klimatet i regionen var lite annorlunda då.
Efter nästan ett år kom jag tillbaka, med pojkvännen som nu är sambo, och sedan dess har jag kämpat mig fram i min ST i Norrbotten. Nu tror jag bestämt att jag börjar närma mig slutet. I april 2018 skickar jag in min papper, för att bli Norrbottens första specialist med akutsjukvård som bas. Förhoppningsvis har vi då även flyttat över läkargruppen till vår akutklinik så att vi bättre kan utveckla vår verksamhet tillsammans.
Sedan mars 2017 är jag vice ordförande för SYLF och driver underläkares frågor både lokalt och nationellt. En fantastisk möjlighet att utveckla vården och få möjlighet att göra verklighet av mitt driv och engagemang.
Jag drömmer om en arbetsplats med driv, intresse till ständig förbättring och med goda kontakter med våra vårdgrannar. Utvecklings- och utbildningsfrågor ligger mig närmast och jag vill gärna skapa en möjlighet Jag vill samarbeta med ortopeden, kirurgen, IVA/op, vårdcentraler och gemensamt finna bästa möjliga vård och flöden för våra patienter.
Jag vet att det inte behöver vara stressigt att jobba på akuten även om det är mycket att göra. Min fasta övertygelse är att vi som jobbar med patienterna, i den dagliga verksamheten, har de bästa förutsättningarna att forma innehållet och arbetssätten. Jag vill att det på min arbetsplats finns möjlighet att dra nytta av de goda initiativen, de smarta idéerna och galna förslagen och göra verklighet av dem. Testa och utvärdera och behålla och förändra. Jag tror på allas vilja att förbättra och göra sitt bästa. En bra arbetsmiljö och välmående personal innebär bättre vård för patienten. Jag hoppas på att få vara en del i utvecklingen av akutsjukvård i Norrbotten.
2008 centraliserades den kirurgiska verksamheten till Sunderbyn och i samband med det omformades akutens jourlinjer till en samjour. Utifrån detta föddes akutläkarverksamheten som ett eldsjälsprojekt någon gång kring 2010. Sakta men säkert växte detta och sommaren 2014 när jag klev på min tjänst i Piteå hade akutläkarna verksamhet 6 veckor i stöten, med 6 veckors mellanrum och det var en mycket attraktiv arbetsplats för oss läkare. Detta upplägg kom till eftersom alla gjorde dubbel-ST med någon annan specialitet som grund.
Allt eftersom åren har gått och den stora nyttan med en fast läkargrupp på akuten har blivit uppenbar, har samma grupp läkare smetats ut på ett årsschema. Vi jobbar sällan tillsammans numera, även om kvaliteten på vår vård har hållits uppe. Vi saknar givetvis den professionella utveckling det tidigare upplägget innebar.
Vi är, spännande nog, anställda på medicinkliniken. Detta speciella organisatoriska arrangemang utgör både en välsignelse och en förbannelse. Eftersom jourlinjer då bemannas av samtliga ST och AT kan vi hjälpas åt att hålla uppe bemanningen. Problemet är givetvis att vi har svårt att vara med och utveckla akutverksamheten, eftersom vi då organisatoriskt tillhör en annan klinik och således har en annan chef än våra sköterske- och undersköterskekollegor.
Just nu brottas vi, som alla andra, med för hög belastning i jämförelse med vår bemanning och våra resurser, vilket har lett till en rad utmaningar för återväxten och den fortsatta verksamheten.
Vem är då jag som skriver detta?
Jag heter Anne Liljedahl och har tagit mig fram i min läkarkarriär på en minst sagt krokig bana. Det började på akuten i Linköping, dit jag kom på ett bananskal. Dåvarande verksamhetschefen lyckades övertyga mig om min lämplighet att vara akutläkare och efter ett halvårs utsvävning på ortopedkliniken i Norrköping höll jag mig på plats där i nästan 1,5 år. Under tiden träffade jag min Kaliforniske pojkvän under en träningsresa i Japan och min äventyrslusta gjorde att jag istället tog ett sommarvik i Piteå för att sedan, på vinst och förlust, prova livet på Amerikanska västkusten. Innan jag åkte från Piteå lyckades chefen där övertala mig till att skriva på ett ST-kontrakt ifall jag ville komma tillbaka. Det första jag gjorde på min nya anställning var att ta tjänstledigt. Klimatet i regionen var lite annorlunda då.
Efter nästan ett år kom jag tillbaka, med pojkvännen som nu är sambo, och sedan dess har jag kämpat mig fram i min ST i Norrbotten. Nu tror jag bestämt att jag börjar närma mig slutet. I april 2018 skickar jag in min papper, för att bli Norrbottens första specialist med akutsjukvård som bas. Förhoppningsvis har vi då även flyttat över läkargruppen till vår akutklinik så att vi bättre kan utveckla vår verksamhet tillsammans.
Sedan mars 2017 är jag vice ordförande för SYLF och driver underläkares frågor både lokalt och nationellt. En fantastisk möjlighet att utveckla vården och få möjlighet att göra verklighet av mitt driv och engagemang.
Jag drömmer om en arbetsplats med driv, intresse till ständig förbättring och med goda kontakter med våra vårdgrannar. Utvecklings- och utbildningsfrågor ligger mig närmast och jag vill gärna skapa en möjlighet Jag vill samarbeta med ortopeden, kirurgen, IVA/op, vårdcentraler och gemensamt finna bästa möjliga vård och flöden för våra patienter.
Jag vet att det inte behöver vara stressigt att jobba på akuten även om det är mycket att göra. Min fasta övertygelse är att vi som jobbar med patienterna, i den dagliga verksamheten, har de bästa förutsättningarna att forma innehållet och arbetssätten. Jag vill att det på min arbetsplats finns möjlighet att dra nytta av de goda initiativen, de smarta idéerna och galna förslagen och göra verklighet av dem. Testa och utvärdera och behålla och förändra. Jag tror på allas vilja att förbättra och göra sitt bästa. En bra arbetsmiljö och välmående personal innebär bättre vård för patienten. Jag hoppas på att få vara en del i utvecklingen av akutsjukvård i Norrbotten.
Kommentarer
Skicka en kommentar