Glesbygdsrandning
Du får in en patient som akutfall: Ung
man, 21 år, varit medvetslös efter fall. Tidigare frisk, inga
allergier, inga mediciner, ingen hereditet. Patienten har deltagit i
hopptävling med skidor, haft hjälm men landat fel och slagits
medvetslös. När personal kommit fram till patienten, cirka 30
sekunder efter fallet, är han fortfarande medvetslös och vaknar
först till efter kraftigt stimuli. Under transport, 10 minuter, haft
retrograd amnesi för dagen men när du träffar patienten har han
endast amnesi för händelsen. Noggrann undersökning av kropp och
skalle är utan anmärkning, neurologstatus är invändningsfritt.
Patienten önskar gå hem. Närmaste sjukhus är 22mil bort. Vad gör
du nu?
I år fick jag möjlighet att under
handledning vara en vecka på läkarmottagning på Hotell Fjället i
Björkliden, Abisko. Efter diskussion med min studierektor gick detta
att räkna in i min ST-utbildning som glesbygdsrandning. Björkliden
ligger cirka en mil öster om Riksgränsen som i sig ligger precis
vid norska gränsen. Arbetet innebär en timmas mottagning på morgon
och kväll, jour dagtid och ”behjälplig” nattetid (man är
officiellt inte i tjänst men är oftast närmaste
sjukvårdspersonal). Det brukar komma cirka 20 patienter per vecka
varav minst en lite allvarligare. Mottagningen bemannas enbart av en
läkare, ingen annan personal (även om SLAO-personalen hjälper till
när något allvarligt händer). Utbildningen på läkarna varierar,
detta år: narkosläkare, allmänmedicinare, kirurger, ST inom
kirurgi och ortopedi. Mottagningen är förhållandevis välutrustad,
det finns utrustning för att intubera, halvautomatisk defibrillator,
gipsningsutrustning, ett mindre medicinförråd, apparat för
glukosmätning. Ur akutläkarperspektiv kanske man hade önskat sig
utrustning för att ta EKG, något preparat för procedursedering och
lustgas.
Min handledare denna vecka, David
Thelander, i vanliga fall allmänmedicinare i Malung och studierektor
för primärvårdsdelen för AT-läkarna i norra/västra Dalarna:
”Man väljer nog denna typ av jobb för att man gillar att hantera
situationer med begränsade resurser, att göra så bra man kan med
vad man har.” David Thelander har ett intresse för glesbygds- och
expeditions-/vildmarksmedicin.
När man är van vid arbete på
länssjukhus med bakjourer på telefonavstånd och narkosläkare på
springavstånd så blir uppbackningen lite av en kalldusch: Närmaste
röntgen: Kiruna, 10mil. Närmaste sjukhus: Gällivare, 22mil.
Det är förstås svårt att helt
förutse vad som ska komma på mottagningen, denna vecka var det
framför allt bronkiter, förkylningar och diverse lättare
muskuloskelettala skador (framför allt överansträngningsrelaterade).
Av allvarligare slag var knädistorsioner, misstänkta hand-,
fotleds- och underbensfrakturer samt hjärnskakningar. Just denna vecka
inträffade inget riktigt allvarligt.
Läkarmottagningarna i Björkliden och
Riksgränsen bemannas av hyrläkarföretag. Så är detta den
ultimata blandningen av semester och arbete? - nej! Man gör inte detta
enbart för pengarna, rent ekonomiskt kostar det mer än man får i
ersättning. Det finns begränsningar på vad man får göra, just på
Björklidens läkarmottagning gäller att man ska hålla sig i
angränsning till liftsystemet, det vill säga inte åka till
angränsande orter (till exempel Riksgränsen), inte åka på långtur
på fjället (det vill säga inga hundspannsturer, inga skoterturer,
ingen heliskii).
Var det lärorikt? De medicinska fallen
kanske inte gav någon direkt lärdom men att behöva gå igenom den
utrustning som finns, rutiner för transport, tänka igenom olika
scenarion med de förutsättningar man har här, ja det var väldigt
nyttigt.
Kommentarer
Skicka en kommentar