Glesbygdsrandning


Du får in en patient som akutfall: Ung man, 21 år, varit medvetslös efter fall. Tidigare frisk, inga allergier, inga mediciner, ingen hereditet. Patienten har deltagit i hopptävling med skidor, haft hjälm men landat fel och slagits medvetslös. När personal kommit fram till patienten, cirka 30 sekunder efter fallet, är han fortfarande medvetslös och vaknar först till efter kraftigt stimuli. Under transport, 10 minuter, haft retrograd amnesi för dagen men när du träffar patienten har han endast amnesi för händelsen. Noggrann undersökning av kropp och skalle är utan anmärkning, neurologstatus är invändningsfritt. Patienten önskar gå hem. Närmaste sjukhus är 22mil bort. Vad gör du nu?

I år fick jag möjlighet att under handledning vara en vecka på läkarmottagning på Hotell Fjället i Björkliden, Abisko. Efter diskussion med min studierektor gick detta att räkna in i min ST-utbildning som glesbygdsrandning. Björkliden ligger cirka en mil öster om Riksgränsen som i sig ligger precis vid norska gränsen. Arbetet innebär en timmas mottagning på morgon och kväll, jour dagtid och ”behjälplig” nattetid (man är officiellt inte i tjänst men är oftast närmaste sjukvårdspersonal). Det brukar komma cirka 20 patienter per vecka varav minst en lite allvarligare. Mottagningen bemannas enbart av en läkare, ingen annan personal (även om SLAO-personalen hjälper till när något allvarligt händer). Utbildningen på läkarna varierar, detta år: narkosläkare, allmänmedicinare, kirurger, ST inom kirurgi och ortopedi. Mottagningen är förhållandevis välutrustad, det finns utrustning för att intubera, halvautomatisk defibrillator, gipsningsutrustning, ett mindre medicinförråd, apparat för glukosmätning. Ur akutläkarperspektiv kanske man hade önskat sig utrustning för att ta EKG, något preparat för procedursedering och lustgas.

Min handledare denna vecka, David Thelander, i vanliga fall allmänmedicinare i Malung och studierektor för primärvårdsdelen för AT-läkarna i norra/västra Dalarna: ”Man väljer nog denna typ av jobb för att man gillar att hantera situationer med begränsade resurser, att göra så bra man kan med vad man har.” David Thelander har ett intresse för glesbygds- och expeditions-/vildmarksmedicin.
När man är van vid arbete på länssjukhus med bakjourer på telefonavstånd och narkosläkare på springavstånd så blir uppbackningen lite av en kalldusch: Närmaste röntgen: Kiruna, 10mil. Närmaste sjukhus: Gällivare, 22mil.
Det är förstås svårt att helt förutse vad som ska komma på mottagningen, denna vecka var det framför allt bronkiter, förkylningar och diverse lättare muskuloskelettala skador (framför allt överansträngningsrelaterade). Av allvarligare slag var knädistorsioner, misstänkta hand-, fotleds- och underbensfrakturer samt hjärnskakningar. Just denna vecka inträffade inget riktigt allvarligt.
Läkarmottagningarna i Björkliden och Riksgränsen bemannas av hyrläkarföretag. Så är detta den ultimata blandningen av semester och arbete? - nej! Man gör inte detta enbart för pengarna, rent ekonomiskt kostar det mer än man får i ersättning. Det finns begränsningar på vad man får göra, just på Björklidens läkarmottagning gäller att man ska hålla sig i angränsning till liftsystemet, det vill säga inte åka till angränsande orter (till exempel Riksgränsen), inte åka på långtur på fjället (det vill säga inga hundspannsturer, inga skoterturer, ingen heliskii).

Var det lärorikt? De medicinska fallen kanske inte gav någon direkt lärdom men att behöva gå igenom den utrustning som finns, rutiner för transport, tänka igenom olika scenarion med de förutsättningar man har här, ja det var väldigt nyttigt.

Kontoret!
Resus Bay!
 David Fagerberg, ST-läkare akutsjukvård Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dokument för Uppdrag och Gränssnitt

En sommar i ”Coronatältet”

SPUR i fokus