Best Evidence in Emergency Medicine
B.E.E.M
Eller - konsten att hålla sig uppdaterad, även när informationen är daterad.
Hur gör ni för att förhålla er till den senaste forskningen? Journal clubs? Följa stora akutläkarbloggar? Lyssna på podcasts? Twitter? Söker ni på pubmed flera gånger i veckan? Jag har prövat samtliga sätt men får inte till en bestående rutin. Dessutom har jag en prenumerationstjänst på artiklar som jag ständigt påminns om men lägger i en digital mapp ”för att läsa senare”. Om jag lyssnar på podcasts är jag ofta ute och rör mig och tänker ”oh bra! Detta måste jag anteckna när jag kommer hem!” vilket aldrig sker.
Så när BEEM (Best Evidence in Emergency Medicine) tog kontakt med SWESEM för att komma till Sverige och hålla en kurs blev jag genast taggad! NU skulle jag ÄNTLIGEN lära mig! Gänget bakom BEEM är både kliniska och akademiska akutläkare, framförallt från Kanada. De väljer ut aktuella artiklar inom akutsjukvårdsforskningen och låter sitt globala nätverk av akutläkare granska studierna samt gradera vilken relevans resultaten får till vårt dagliga kliniska arbete.
Södersjukhusets akutklinik ordnade med lokal och lunch på rackarbacken (bara det är ju en anledning att åka på kurs) och nästan 40 akutläkare var på plats. Ca 90% av dessa var från Stockholmssjukhusen medan övriga kom från New York, Kanada, Uppsala och jag från Kiruna.
Jag hade i ovanlighetens namn pluggat och läst hela instuderingsmaterialet (om vi ska vara petnoga så inte precis EXAKT allt material), för detta var inte en kurs som jag ville klara av med minsta minimala ansträngning, som min målsättning var på de flesta kurser under läkarprogrammet. Nä för nu är jag verkligen mottaglig för all statistik och evidensbaserad kunskap som gör skillnad när jag bedömer mina patienter, kunskapstörsten är större och annorlunda, BEEM är inte heller en obligatorisk kurs som uppfyller ”mjuka delmål”.
Inte bara hann vi gå igenom 55 antal studier (!) och diskutera deras resultat, utan det blev också ett tillfälle att utbyta erfarenheter, klinisk praxis och en klapp på axeln till oss i Sverige som lyckas behandla simpla bakteriella mjukdelsinfektioner med flucloxacillin och inte bredda pga MRSA-rädslan som våra kolleger i Nordamerika känner sig tvungna att göra (evidensen visar att detta inte behövs, rekommendationen i USA som first-line treatment är cephalexin).
Ni kanske inte känner som jag och blir starstruck när kolleger som arbetar i internationella akutläkarsystem föreläser om sin vardag? Med tindrande ögon suger jag liksom i mig ALLT de säger med sån självsäkerhet om hur de väljer att behandla svårt sjuka barn, patienter med septisk chock, andningsbesvär och vilken typ av intubationsrutin de brukar använda. UTAN att rådfråga andra läkare!! En stor del av att delta i internationella kurser och konferenser är ju själva INSPIRATIONSFAKTORN, att samtala med storheter inom akutsjukvård när en äter sin ostfralla en regnig oktoberdag i Stockholm ger så mycket tillbaka. Kanske till och med det som krävs för att söka sig utanför Sverige i något stadie av sin akutläkarkarriär för att faktiskt få utföra akutsjukvård utan andra klinikers synpunkter.
Åter till kursen. Här får ni mina bästa lärdomar:
Slentrianmässig behandling med alfa-blockare vid uretärstenar är en relativt vanlig behandlingsstrategi (som en urolog lärt mig) men evidensen säger nu att det inte finns någon fördel att behandla mindre uretärstenar, kan ej visa på snabbare stenavgång. Eventuellt har det effekt vid stenar som är större än 6mm men beakta biverkningsriskerna och behandling off-label!
Bästa verktyget att bedöma skalltrauma hos barn och huruvida det behövs CT är PECARN för barn äldre än 2 år. Inga bra verktyg finns för barn <2års ålder.
IV Kontrast ger ej akut njursvikt har en studie kunnat visa. Stort antal patienter inkluderade men studien var av observational typ utförd på ett single center så kan behövas bekräftas av andra.
Nya studier rekommenderar en blodtransfusionsgräns <70g/L vid anemi, bör däremot tas hänsyn till faktorer som om patienten är ensamboende, upplever symptom, har ACS, sjunkit snabbt, har ett kroniskt transfusionsbehov mm.
Det var väl inte så att jag blev direkt MINDBLOWN av dessa resultat. Dessutom några studier som inte direkt chockerade, t ex den som visade att opioidförskrivning leder till mer missbruk, fallolyckor och död. Det finns dock ett behov att bekräfta mycket vi tror oss veta genom just studier. Men jag tar med mig mycket som nyvunnen kunskap och upplever att jag bättre lärt mig bedöma huruvida en studie är relevant. BEEM går systematiskt igenom varje artikel och granskar den kritiskt för att sedan presentera artikelns validitet.
Om jag däremot upplevde att många studier var nya och fräscha så togs jag genast ner på jorden igen av akutläkarspecialister som redan läst ca samtliga studiers resultat på Twitter under våren och sommaren. Men också de fick ut något av kursen, bland annat genom att briljera med att vinna den avslutande jeopardy-tävlingen. Förhoppningsvis kommer BEEM tillbaka till Sverige om några år, jag ser fram emot revansch på jeopardy men kanske ännu viktigare att få den relevanta evidensuppdateringen.
Hilda Hahne arbetar som ST-läkare i akutsjukvård på Akut omhändertagande, Kiruna Sjukhus och numera en av många clinical raters för BEEM https://beem.ca/beem-raters/
Eller - konsten att hålla sig uppdaterad, även när informationen är daterad.
Hur gör ni för att förhålla er till den senaste forskningen? Journal clubs? Följa stora akutläkarbloggar? Lyssna på podcasts? Twitter? Söker ni på pubmed flera gånger i veckan? Jag har prövat samtliga sätt men får inte till en bestående rutin. Dessutom har jag en prenumerationstjänst på artiklar som jag ständigt påminns om men lägger i en digital mapp ”för att läsa senare”. Om jag lyssnar på podcasts är jag ofta ute och rör mig och tänker ”oh bra! Detta måste jag anteckna när jag kommer hem!” vilket aldrig sker.
Så när BEEM (Best Evidence in Emergency Medicine) tog kontakt med SWESEM för att komma till Sverige och hålla en kurs blev jag genast taggad! NU skulle jag ÄNTLIGEN lära mig! Gänget bakom BEEM är både kliniska och akademiska akutläkare, framförallt från Kanada. De väljer ut aktuella artiklar inom akutsjukvårdsforskningen och låter sitt globala nätverk av akutläkare granska studierna samt gradera vilken relevans resultaten får till vårt dagliga kliniska arbete.
Södersjukhusets akutklinik ordnade med lokal och lunch på rackarbacken (bara det är ju en anledning att åka på kurs) och nästan 40 akutläkare var på plats. Ca 90% av dessa var från Stockholmssjukhusen medan övriga kom från New York, Kanada, Uppsala och jag från Kiruna.
Jag hade i ovanlighetens namn pluggat och läst hela instuderingsmaterialet (om vi ska vara petnoga så inte precis EXAKT allt material), för detta var inte en kurs som jag ville klara av med minsta minimala ansträngning, som min målsättning var på de flesta kurser under läkarprogrammet. Nä för nu är jag verkligen mottaglig för all statistik och evidensbaserad kunskap som gör skillnad när jag bedömer mina patienter, kunskapstörsten är större och annorlunda, BEEM är inte heller en obligatorisk kurs som uppfyller ”mjuka delmål”.
Inte bara hann vi gå igenom 55 antal studier (!) och diskutera deras resultat, utan det blev också ett tillfälle att utbyta erfarenheter, klinisk praxis och en klapp på axeln till oss i Sverige som lyckas behandla simpla bakteriella mjukdelsinfektioner med flucloxacillin och inte bredda pga MRSA-rädslan som våra kolleger i Nordamerika känner sig tvungna att göra (evidensen visar att detta inte behövs, rekommendationen i USA som first-line treatment är cephalexin).
Ni kanske inte känner som jag och blir starstruck när kolleger som arbetar i internationella akutläkarsystem föreläser om sin vardag? Med tindrande ögon suger jag liksom i mig ALLT de säger med sån självsäkerhet om hur de väljer att behandla svårt sjuka barn, patienter med septisk chock, andningsbesvär och vilken typ av intubationsrutin de brukar använda. UTAN att rådfråga andra läkare!! En stor del av att delta i internationella kurser och konferenser är ju själva INSPIRATIONSFAKTORN, att samtala med storheter inom akutsjukvård när en äter sin ostfralla en regnig oktoberdag i Stockholm ger så mycket tillbaka. Kanske till och med det som krävs för att söka sig utanför Sverige i något stadie av sin akutläkarkarriär för att faktiskt få utföra akutsjukvård utan andra klinikers synpunkter.
Åter till kursen. Här får ni mina bästa lärdomar:
Slentrianmässig behandling med alfa-blockare vid uretärstenar är en relativt vanlig behandlingsstrategi (som en urolog lärt mig) men evidensen säger nu att det inte finns någon fördel att behandla mindre uretärstenar, kan ej visa på snabbare stenavgång. Eventuellt har det effekt vid stenar som är större än 6mm men beakta biverkningsriskerna och behandling off-label!
Bästa verktyget att bedöma skalltrauma hos barn och huruvida det behövs CT är PECARN för barn äldre än 2 år. Inga bra verktyg finns för barn <2års ålder.
IV Kontrast ger ej akut njursvikt har en studie kunnat visa. Stort antal patienter inkluderade men studien var av observational typ utförd på ett single center så kan behövas bekräftas av andra.
Nya studier rekommenderar en blodtransfusionsgräns <70g/L vid anemi, bör däremot tas hänsyn till faktorer som om patienten är ensamboende, upplever symptom, har ACS, sjunkit snabbt, har ett kroniskt transfusionsbehov mm.
Det var väl inte så att jag blev direkt MINDBLOWN av dessa resultat. Dessutom några studier som inte direkt chockerade, t ex den som visade att opioidförskrivning leder till mer missbruk, fallolyckor och död. Det finns dock ett behov att bekräfta mycket vi tror oss veta genom just studier. Men jag tar med mig mycket som nyvunnen kunskap och upplever att jag bättre lärt mig bedöma huruvida en studie är relevant. BEEM går systematiskt igenom varje artikel och granskar den kritiskt för att sedan presentera artikelns validitet.
Om jag däremot upplevde att många studier var nya och fräscha så togs jag genast ner på jorden igen av akutläkarspecialister som redan läst ca samtliga studiers resultat på Twitter under våren och sommaren. Men också de fick ut något av kursen, bland annat genom att briljera med att vinna den avslutande jeopardy-tävlingen. Förhoppningsvis kommer BEEM tillbaka till Sverige om några år, jag ser fram emot revansch på jeopardy men kanske ännu viktigare att få den relevanta evidensuppdateringen.
Hilda Hahne arbetar som ST-läkare i akutsjukvård på Akut omhändertagande, Kiruna Sjukhus och numera en av många clinical raters för BEEM https://beem.ca/beem-raters/
Kommentarer
Skicka en kommentar