Akutläkare i Sverige – Varberg
På akutmottagningen i Varberg finns cirka 30 läkare anställda, av dem 6 st specialister och 18 st ST-läkare i akutsjukvård. Akutläkarna arbetar parallellt med sjukhusets övriga jourlinjer, delar av dygnet. Akutläkarna i Varberg tar också hand om barn-, ögon- och öronpatienter då den slutenvården och jourverksamheten är förlagd i Halmstad. AT-utbildningen i Varberg har, efter ett intensivt arbete, gjorts akutsjukvårdsinriktad och AT-läkarna gör sina första respektive sista månader på sjukhuset under sin AT.
Nedan kan man läsa Nanna Rosén blogga från akuten i Varberg:
Jag arbetar som blivande akutläkare i Varberg. Jag är någonstans i mitten av min ST, och jobbar tillfälligt halvtid. Jag ska säga redan från början att jag är en ganska naiv person.
Det finns många anledningar till att trivas med jobbet som akutläkare. På samma sätt finns det flera anledningar till att det ofta blir stressigt och tungt. Men helt klart är att Varbergs AT-upplägg är en guldkant i vardagslivet. AT-läkarna gör sedan en tid två omgångar på akuten (enbart), varav en är deras allra första placering under AT.
Ingen får väl en bättre insyn i de olika klinikernas samspel, än den nomadiska AT-läkaren. Och ingen står väl lika mycket mellan de olika klinikernas viljor, som akutläkaren (så upplever jag det). Att försöka etablera sig som ett trovärdigt alternativ i en värld av starka kliniktraditioner kräver vissa teflonegenskaper. Eller kanske lite zen. Förmåga att låta kommentarer passera, bara rinna av, eller svara sakligt och vid händelse av ork också diplomatiskt. Välja sina strider och allt det där. Akutläkaren kan placeras vilt på skalan från inkompetent till oumbärlig - det senaste så fort det vankas utbildning eller gud bevare oss en kafferast. Kan folk inte bara bestämma sig liksom. Ja, drömmen om det friktionsfria, kliniköverskridande samarbetet med patienten i centrum känns ibland mer eller mindre fjärran.
Tacka vet jag AT-läkare. För någon vecka sedan började en ny kull. Häromdagen fångade jag upp en blick från just en sådan nybliven kollega - 100% närvarande (och kanske lite skräckslagen i ärlighetens namn). Ingenting var invant eller blasé i det ögonkastet. Det gjorde mig plötsligt alldeles sprittande glad, på ett mycket barnsligt sätt (jag är trots allt en ganska naiv person). Här står vi med chansen att inspirera dem först av alla, vi får tillfälle att plocka fram de bästa egenskaperna i oss som läkare och vara förebilder (här kan man tänka sig stråkar, en lätt bris, kanske en stilla trumpet). Att vara sakliga och lagom diplomatiska i samarbete med andra, till exempel. Att förändra med stil. Jag hoppas bara att jag kommer ihåg att påminna mig själv om det när det behövs. Antagligen redan nästa vecka.
Nanna Rosén
ST-läkare Akutsjukvård i Varberg
Nedan kan man läsa Nanna Rosén blogga från akuten i Varberg:
Jag arbetar som blivande akutläkare i Varberg. Jag är någonstans i mitten av min ST, och jobbar tillfälligt halvtid. Jag ska säga redan från början att jag är en ganska naiv person.
Det finns många anledningar till att trivas med jobbet som akutläkare. På samma sätt finns det flera anledningar till att det ofta blir stressigt och tungt. Men helt klart är att Varbergs AT-upplägg är en guldkant i vardagslivet. AT-läkarna gör sedan en tid två omgångar på akuten (enbart), varav en är deras allra första placering under AT.
Ingen får väl en bättre insyn i de olika klinikernas samspel, än den nomadiska AT-läkaren. Och ingen står väl lika mycket mellan de olika klinikernas viljor, som akutläkaren (så upplever jag det). Att försöka etablera sig som ett trovärdigt alternativ i en värld av starka kliniktraditioner kräver vissa teflonegenskaper. Eller kanske lite zen. Förmåga att låta kommentarer passera, bara rinna av, eller svara sakligt och vid händelse av ork också diplomatiskt. Välja sina strider och allt det där. Akutläkaren kan placeras vilt på skalan från inkompetent till oumbärlig - det senaste så fort det vankas utbildning eller gud bevare oss en kafferast. Kan folk inte bara bestämma sig liksom. Ja, drömmen om det friktionsfria, kliniköverskridande samarbetet med patienten i centrum känns ibland mer eller mindre fjärran.
Tacka vet jag AT-läkare. För någon vecka sedan började en ny kull. Häromdagen fångade jag upp en blick från just en sådan nybliven kollega - 100% närvarande (och kanske lite skräckslagen i ärlighetens namn). Ingenting var invant eller blasé i det ögonkastet. Det gjorde mig plötsligt alldeles sprittande glad, på ett mycket barnsligt sätt (jag är trots allt en ganska naiv person). Här står vi med chansen att inspirera dem först av alla, vi får tillfälle att plocka fram de bästa egenskaperna i oss som läkare och vara förebilder (här kan man tänka sig stråkar, en lätt bris, kanske en stilla trumpet). Att vara sakliga och lagom diplomatiska i samarbete med andra, till exempel. Att förändra med stil. Jag hoppas bara att jag kommer ihåg att påminna mig själv om det när det behövs. Antagligen redan nästa vecka.
Nanna Rosén
ST-läkare Akutsjukvård i Varberg
Kommentarer
Skicka en kommentar