Professor i akutsjukvård - Lisa Kurland!
Våren har redan övergått till sommar och det är snart sex månader sedan jag installerades som professor vid Örebro universitet. Det var en stor dag; för mig personligen men framförallt för akutsjukvård. Att de högsta akademiska tjänsterna börjar inrättas markerar att vår specialitet mognat. Det är också passande att det är Örebro universitet, ett ungt och dynamiskt universitet, som valt att satsa på en professur i akutsjukvård.
Lördagen den 4 februari; dagen började med populärvetenskapliga föreläsningar. Den berättelse jag ville förmedla var den resa som vi gjort inom specialiteten akutsjukvård. Jag började med en film, som Tomas Lee, en ung läkare på kliniken, hjälpte mig att sätta ihop. Filmen fångade känslan av det akuta omhändertagandet och började med ett larmsamtal och följde patientens väg in till akutmottagningen. Jag berättade om specialitetens resa; att akutsjukvård har uppstått ur ett patientbehov. Men för att akutsjukvård skulle få specialitetsstatus krävdes det att det fanns forskning inom ämnet.
Mycket av den forskningen som gjorts inom akutsjukvård har följt blåljusen. Som jag ser det kan forskningen inom akutsjukvård delas in i tre kategorier; tidskritiska tillstånd, forskning utifrån symtom och systemforskning. Med tidskritiska tillstånd menar jag tillstånd så som hjärtstopp, trauma och sepsis. Dessa tillstånd kännetecknas av att patientutfallet är beroende av tiden till behandling. De stora tidsvinsterna för hjärtinfarkt- och strokebehandlingen kunde göras när akutsjukvården inkluderades i vårdkedjan. Det blir allt tydligare att så också blir fallet för patienter med sepsis.
En av hörnstenarna inom vår specialitet är att patienterna söker med symptom, inte diagnoser. Därför behöver vår forskning också utgå ifrån symptompresentationerna. Det är inte helt enkelt; hur kan vi enhetligt och på ett vetenskapligt sätt definiera dessa populationer t.ex. patienter med nedsatt allmäntillstånd? Utifrån symptompresentation behöver vi kunna identifiera vilka patienter som är i behöv av en akut handläggning och skilja dem från de som kan vänta eller kan återgå till hemmet.
Systemforskningen inom akutsjukvård anser jag innefattar de vårdprocesser som förekommer kring patienten. Samma tanke som ovan går igen; hur kan vi använda våra (IT) system för att hjälpa oss identifiera högriskpatienten och hur skapar vi processer för att arbeta effektivt och patientsäkert? Återigen, forskning behövs för att svara på dessa frågor.
Akutsjukvård kommer att få en framträdande plats i framtidens läkarutbildning. Det är inte osannolikt att vi kan komma att få ett behov av akademiker inom akutsjukvård som vi kommer att ha svårt att möta. Jag tror att lösningen ligger i att skapa nätverk och strukturer så att de relativt få akutläkare med pedagogiska och vetenskapliga meriter kan handleda flera.
Nu är sommaren här; också vår tid är här. Det är nu vi kan och ska utveckla ämnet fullt ut; för våra patienter. Vi ska ta fram data, ställa frågor och driva utvecklingen inom akutsjukvård. För att kunna göra detta behövs forskning.
Lisa Kurland
Lördagen den 4 februari; dagen började med populärvetenskapliga föreläsningar. Den berättelse jag ville förmedla var den resa som vi gjort inom specialiteten akutsjukvård. Jag började med en film, som Tomas Lee, en ung läkare på kliniken, hjälpte mig att sätta ihop. Filmen fångade känslan av det akuta omhändertagandet och började med ett larmsamtal och följde patientens väg in till akutmottagningen. Jag berättade om specialitetens resa; att akutsjukvård har uppstått ur ett patientbehov. Men för att akutsjukvård skulle få specialitetsstatus krävdes det att det fanns forskning inom ämnet.
Mycket av den forskningen som gjorts inom akutsjukvård har följt blåljusen. Som jag ser det kan forskningen inom akutsjukvård delas in i tre kategorier; tidskritiska tillstånd, forskning utifrån symtom och systemforskning. Med tidskritiska tillstånd menar jag tillstånd så som hjärtstopp, trauma och sepsis. Dessa tillstånd kännetecknas av att patientutfallet är beroende av tiden till behandling. De stora tidsvinsterna för hjärtinfarkt- och strokebehandlingen kunde göras när akutsjukvården inkluderades i vårdkedjan. Det blir allt tydligare att så också blir fallet för patienter med sepsis.
En av hörnstenarna inom vår specialitet är att patienterna söker med symptom, inte diagnoser. Därför behöver vår forskning också utgå ifrån symptompresentationerna. Det är inte helt enkelt; hur kan vi enhetligt och på ett vetenskapligt sätt definiera dessa populationer t.ex. patienter med nedsatt allmäntillstånd? Utifrån symptompresentation behöver vi kunna identifiera vilka patienter som är i behöv av en akut handläggning och skilja dem från de som kan vänta eller kan återgå till hemmet.
Systemforskningen inom akutsjukvård anser jag innefattar de vårdprocesser som förekommer kring patienten. Samma tanke som ovan går igen; hur kan vi använda våra (IT) system för att hjälpa oss identifiera högriskpatienten och hur skapar vi processer för att arbeta effektivt och patientsäkert? Återigen, forskning behövs för att svara på dessa frågor.
Akutsjukvård kommer att få en framträdande plats i framtidens läkarutbildning. Det är inte osannolikt att vi kan komma att få ett behov av akademiker inom akutsjukvård som vi kommer att ha svårt att möta. Jag tror att lösningen ligger i att skapa nätverk och strukturer så att de relativt få akutläkare med pedagogiska och vetenskapliga meriter kan handleda flera.
Nu är sommaren här; också vår tid är här. Det är nu vi kan och ska utveckla ämnet fullt ut; för våra patienter. Vi ska ta fram data, ställa frågor och driva utvecklingen inom akutsjukvård. För att kunna göra detta behövs forskning.
Lisa Kurland
Kommentarer
Skicka en kommentar