ICEM 2016 - En intensiv vecka i Kapstaden.

The international  conference on emergency medicine 2016 gick av stapeln 18-21 april i fantastiska Kapstaden i Sydafrika.
Det bästa med stora konferenser är ju ofta nätverkandet och är man på konferens med Katrin Hruska och Arin Malkomian så bjuds man på möjligheter till nätverkande som man (iaf inte jag) kunde ordnat på egen hand. Det officiella programmet var gott om föreläsningar som på pappret såg intressanta ut men som den erfarna konferensbesökaren vet så är det viktigaste inte ämnet utan talaren. De intressantaste och hetaste ämnena kan utan problem göras otroligt tråkiga av en dålig talare och vice versa. Jag försökte hitta en lagom mix av välkända FOAMare och gamla EM Rävar som Joe Lex  och Greg Henry men även föreläsningar med spännande titlar med, för mig, okända talare. Ibland blev det bra och ibland satt jag och Arin och twittrade oss igenom föreläsningen tills Arin drog med mig för att träffa någon häftig FOAMare som Katrin satt och fikade med. Det blev ganska mycket fika...

En av höjdpunkterna under konferensen var tisdagens keynote av SWEETS-bekantingarna Sa’ad Lahri och Kamil Vallabh från Kapstaden. Deras tal ”It’s not who I am underneath, but what I do that defines me” var sprängfyllt med med inspiration och emotion och lämnade nog ingen oberörd.

Vår egen Katrin Hruska gjorde det modiga valet att hålla sin föreläsning om höftfrakturer helt utan bilder. ”Alla vet ju redan hur en höftfraktur ser ut och jag vill att  publiken ska tänka att det är deras egen mormor som brutit höften”.  Föreläsningssalen var proppfylld och föreläsningen blev väldigt uppskattad. Huvudpoängerna ser ni här nedan.

När man går på en föreläsning vars kvalitet och innehåll man är osäker på så är ju en bra taktik att sätta sig långt ut på en bänkrad, så att man kan byta föreläsning om det blir allt för tråkigt. Däremot får man absolut inte vara en av alla dessa irriterande människor som kommer tidigt och sätter sig längst ut och blockerar en hel rad. Säkerligen står dessa människor allt som oftast också till vänster i rulltrappan!
Som vanligt gäller det att förhålla sig sunt skeptisk till det som sägs, särskilt om föreläsaren inte refererar några studier, har tagit emot sponsring från läkemedelsbolag eller inte uppger intressekonflikter. Typexemplet under ICEM var ACEPs förre president Michael Gerardi som pratade om stroke och höll en väldigt ensidig presentation om fördelarna med trombolys utan att nämna blödningsrisken. Som stöd drog han några utvalda patientfall..  Han gick så långt som att säga att ACEPs senaste guidelines hade accepterats väl utav de amerikanska akutläkarna vilket vi ju vet är en bra bit från sanningen. Salim Rezaie från rebelcast skulle hålla föreläsningen efteråt men var så upptagen med att twittra ut evidensen (eller bristen på evidens) för trombolys vid stroke att han glömde sätta på sig en mick innan han gick upp på scenen.

Kvällarna i Kapstaden var minst lika roliga som konferensen och allt som oftast tog vi oss till waterfront för att äta och umgås med akutläkare från världens alla hörn. Roligare och mer givande semester än såhär är svårt att få så även om du inte lyckas få chefen att betala så tycker jag att du ska ta dig iväg till fler stora konferenser runt om i världen.

Jonas Willmer

Läkare Enköpings lasarett