What's in it for me? - Susann Järhult om forskning i Boston

What's in it for me?

En morgonspringtur på snäckskal längs Newports atlantiska vatten i soluppgången i slutet av oktober? Konferens. En stund i rampljuset för att dela mina forskningsresultat?

Visst, men framförallt, möten med inspirerande o kunniga kollegor från världen över. Vi är många som arbetar hårt för att förbättra akutsjukvården. Vill veta mer och dela vunna kunskaper. Ödmjukt fortsätta lära. Glädjas åt framgångar och insikter som kan komma andra till nytta.

Jag tänker mig att vi som arbetar inom Svensk akutsjukvård kunde få till tydliga förbättringar om vi kunde visa både för oss själva och för andra kollegor, beslutsfattare och politiker vilka resultat våra ansträngningar för akutsjukvården genererar. Jag vill bidra.

Det ”går inte” att forska inom akutsjukvård som verksamheten är uppbyggd idag, har jag fått höra när jag hoppats på samarbete med mer forskningserfarna kollegor i Sverige för att förändra och förbättra akutsjukvården. Visst- det ligger något i det, liksom att ”man inte orkar jobba på akutmottagning ett helt yrkesliv”. Liksom säkerligen många andra har jag upplevt detta frustrerande eftersom jag varit övertygad om att det visst går- men förutsätter att vi bygger ett system som är bättre anpassat för den befolkning och de patienter vi faktiskt har på våra akutmottagningar idag.

Just hemkommen från ett lärorikt år som Postdoctoral Research Fellow vid Division of Research in Emergency Medicine vid det Harvardaffilierade Massachusetts General Hospital (MGH) i Boston är jag uppfylld av ”changing practice through research”. Det GÅR!

Under det gångna året har jag fokuserat på forskningsprojekt inom ”ED (Emergency Department) Operations” eftersom implementationsforskning är det jag är mest intresserad av. Stegvis arbete för ett smidigare och säkrare omhändertagande av patienterna samt en hållbar och trygg arbetsmiljö inom akutsjukvården. Hur nyttjar vi vår kunskap på bästa sätt för patient och organisation? Kan vi använda den evidensbaserade kunskap som finns, t.ex riskvärderingsalgoritmer för patienter för att förändra organisationen? Kan vi identifiera våra högriskpatienter på ett säkert sätt utan att skapa långa handläggningstider, köbildning, trängsel och andra risker för övriga patienter – och oss själva? Och om vi kan det- hur skall vi görs det på bästa sätt och hur kan vi (be-)visa det isåfall?

Mycket handlar om logistik och kommunikation - för en effektivare och lättare vardag. Känns det relevant efter en, vad som på avstånd för mig tett sig som en ansträngande sommar för svensk akutsjukvård? Begreppen är inte främmande för andra service- och högrisk- brancher. När vintern nalkas har säkert många av oss liknande utmaningar hemma – inte minst oss föräldrar- för att allt ska ”flyta på”.

Möjlighet att få nya kontakter och insikter om värdefull pågående Svensk akutsjukvårdsforskning har också givits under året. Nordisk Akutsjukvårdsforskning är på uppgång och brobyggen för samarbete är under uppbyggnad. Internationella, mer erfarna kollegor ger betryggande stöd och uppmuntran i att vi är på rätt väg. ”Keep calm and have fun”! Men det finns ingen ”quick fix”. Hårt arbete och långsiktigt är det som ger resultat. Men också vikten av att göra forskningen enkel och tillgänglig. Steg för steg mot långsiktiga och kortsiktiga mål. Och dem skall vi lyfta och fira! That´s what´s in it for me!

What´s in it for YOU? Vi ses väl på SWEETs i mars?!

Förhoppningsfullt, Susann J Järhult, MD, PhD och Specialist i Akutsjukvård

Kommentarer