En julsaga
Patrik Söderberg, akutläkare och till vardags överläkare på Prehospitalt Centrum i Stockholm, skickade denna alldeles sanna saga om en annorlunda julafton.
25 december 2013
Sitter i en bungalow på Grand Riviere, nordöstra hörnet av Trinidad. Sol och regn avlöser varandra, det är varmt, fuktigt och man vill helst inte röra sig så mycket. Utanför finns en liten terass och utanför den tar naturen vid. Klorofyll och massor av tropiska blommor som är helt osannolika. Kolibrier far runt och suger nektar och andra fåglar ser till att det aldrig är tyst. En liten flod flyter stilla strax utanför där vi badade i sötvatten tidigare idag. Havet är 50 meter längre bort, och ganska vilt. Svårbadat, men passar bra för surfing. Vi är de enda gästerna på stället och kom hit igår från Tobago. 3 timmar på snabbfärja, och sedan drygt 3 timmar i köer och senare på slingriga, dåliga vägar i en äldre Mazda rattad av Darren, som noga undvek alla potholes..
Färden började i Castara, Tobago där vi hängt sista veckan. Kan varmt rekommenderas. Bra avslappnat häng och mycket vänliga människor. Killen som körde oss till Scarborough hade en Heineken i ena handen men körde lugnt och sansat ned till hamnen.
Vi rafflar runt och länsar bankomater på cash som vi tror att vi kommer att behöva på nästa ställe, checkar in på snabbfärjan, tar en macka som inte är jättegod och chillar i stolarna. Samma slags båt som mellan Teneriffa och la Gomera. Transport helt enkelt.
Sedan kommer en röst i PA systemet: - is there a doctor onboard? Jag reser mig upp och ser mig omkring.. Det är nog bara vi som är vita bland passagerarna, och det är uppenbarligen jag som är den doktor som finns, går mot informationsdisken och får höra att det finns en gravid kvinna ombord som har jätteont i magen. De vill ha hjälp. Hon är 18 år, har 2 barn sedan tidigare, säger att hon är frisk och, är i 9e månaden. Hon har värkar och det är minst 90 minuter tills vi kommer till hamnen.. Värkarna kommer rätt tätt, och vi får hjälp in i ett VIP rum där det går att stänga dörren. Det finns en mamma eller mormor med, annars ett par kvinnor som arbetar på båten, och en Kanadensisk styrman som försöker hjälpa till. Det hämtas en läkarväska som inte innehåller något jag vill ha, jag försöker värdera situationen: Antingen tar värkarbetet tid, och då hinner vi hamn, eller så går det fort, och då blir det förlossning ombord... 3e barnet. Kan gå jättefort..
Värkarna kommer och går, inte mycket mellanrum, får in några filtar för henne att ligga på, av med byxor och trosor, jag inser att det är bäst att förbereda sig för att det kommer ett barn. Går ut hämtar in min väska där medicin nessesären ligger plockar ut sax, peanger, klipper till gasbinda att knyta runt navelsträngen. Tänker igenom hur det är man gör..
-Baby is coming säger hon, jag tittar efter och ser att huvudet börjar synas. Ingen blödning, bra välfylld puls, allt ok så länge. Nästa värk kommer huvudet ut. Ingen navelsträng runt halsen. Väntar.. Sista värken, lirkar ut den lilla klimpen som är ganska grå och slapp.. Gnuggar och bråkar rätt intensivt, det verkar finnas lite liv iallafall. Gnuggar mera och så kommer ett litet gny, och armar o ben börjar röra sig. Mamman verkar må bra. Peanger på navelsträngen, klipper. Barnet misstänkt slappt så jag bråkar med det en stund till tills den lilla killen piper och sprattlar ordentligt. Lindar in i filt och ger till en av kvinnorna som är på plats. Mamman vill inte ha barnet på sig, men jag ser till att det hamnar hud mot hud på mamman.
Nu är vi i hamn och ambulansen har kommit upp med sin bår. Placentan kvar och jag vill inte göra ngt åt det just nu. Sirener på väg in till sjukhuset. Hoppas att allt går bra.
En rätt mallig kille kliver av båten. Det kan inte finnas något coolare än att vara akutläkare..
Nu, här i Grand Riviere känns gårdagen helt overklig. Men bra. Vi har haft lite julmorgon, ska äta något ikväll och så får vi se vad som händer ...
Igår klev 207 personer på färjan i Tobago, 208 klev av. Om mormor får bestämma kommer den nya att heta Patrick..
The World is a mysterious and wonderful place,
Patrik Söderberg
Visst är den det. Lite enklare blir dock världen att hantera om man förberett sig med hjälp av SWESEMs utbildningsdokument om förlossning.
25 december 2013
Sitter i en bungalow på Grand Riviere, nordöstra hörnet av Trinidad. Sol och regn avlöser varandra, det är varmt, fuktigt och man vill helst inte röra sig så mycket. Utanför finns en liten terass och utanför den tar naturen vid. Klorofyll och massor av tropiska blommor som är helt osannolika. Kolibrier far runt och suger nektar och andra fåglar ser till att det aldrig är tyst. En liten flod flyter stilla strax utanför där vi badade i sötvatten tidigare idag. Havet är 50 meter längre bort, och ganska vilt. Svårbadat, men passar bra för surfing. Vi är de enda gästerna på stället och kom hit igår från Tobago. 3 timmar på snabbfärja, och sedan drygt 3 timmar i köer och senare på slingriga, dåliga vägar i en äldre Mazda rattad av Darren, som noga undvek alla potholes..
Färden började i Castara, Tobago där vi hängt sista veckan. Kan varmt rekommenderas. Bra avslappnat häng och mycket vänliga människor. Killen som körde oss till Scarborough hade en Heineken i ena handen men körde lugnt och sansat ned till hamnen.
Vi rafflar runt och länsar bankomater på cash som vi tror att vi kommer att behöva på nästa ställe, checkar in på snabbfärjan, tar en macka som inte är jättegod och chillar i stolarna. Samma slags båt som mellan Teneriffa och la Gomera. Transport helt enkelt.
Sedan kommer en röst i PA systemet: - is there a doctor onboard? Jag reser mig upp och ser mig omkring.. Det är nog bara vi som är vita bland passagerarna, och det är uppenbarligen jag som är den doktor som finns, går mot informationsdisken och får höra att det finns en gravid kvinna ombord som har jätteont i magen. De vill ha hjälp. Hon är 18 år, har 2 barn sedan tidigare, säger att hon är frisk och, är i 9e månaden. Hon har värkar och det är minst 90 minuter tills vi kommer till hamnen.. Värkarna kommer rätt tätt, och vi får hjälp in i ett VIP rum där det går att stänga dörren. Det finns en mamma eller mormor med, annars ett par kvinnor som arbetar på båten, och en Kanadensisk styrman som försöker hjälpa till. Det hämtas en läkarväska som inte innehåller något jag vill ha, jag försöker värdera situationen: Antingen tar värkarbetet tid, och då hinner vi hamn, eller så går det fort, och då blir det förlossning ombord... 3e barnet. Kan gå jättefort..
Värkarna kommer och går, inte mycket mellanrum, får in några filtar för henne att ligga på, av med byxor och trosor, jag inser att det är bäst att förbereda sig för att det kommer ett barn. Går ut hämtar in min väska där medicin nessesären ligger plockar ut sax, peanger, klipper till gasbinda att knyta runt navelsträngen. Tänker igenom hur det är man gör..
-Baby is coming säger hon, jag tittar efter och ser att huvudet börjar synas. Ingen blödning, bra välfylld puls, allt ok så länge. Nästa värk kommer huvudet ut. Ingen navelsträng runt halsen. Väntar.. Sista värken, lirkar ut den lilla klimpen som är ganska grå och slapp.. Gnuggar och bråkar rätt intensivt, det verkar finnas lite liv iallafall. Gnuggar mera och så kommer ett litet gny, och armar o ben börjar röra sig. Mamman verkar må bra. Peanger på navelsträngen, klipper. Barnet misstänkt slappt så jag bråkar med det en stund till tills den lilla killen piper och sprattlar ordentligt. Lindar in i filt och ger till en av kvinnorna som är på plats. Mamman vill inte ha barnet på sig, men jag ser till att det hamnar hud mot hud på mamman.
Nu är vi i hamn och ambulansen har kommit upp med sin bår. Placentan kvar och jag vill inte göra ngt åt det just nu. Sirener på väg in till sjukhuset. Hoppas att allt går bra.
En rätt mallig kille kliver av båten. Det kan inte finnas något coolare än att vara akutläkare..
Nu, här i Grand Riviere känns gårdagen helt overklig. Men bra. Vi har haft lite julmorgon, ska äta något ikväll och så får vi se vad som händer ...
Igår klev 207 personer på färjan i Tobago, 208 klev av. Om mormor får bestämma kommer den nya att heta Patrick..
The World is a mysterious and wonderful place,
Patrik Söderberg
Visst är den det. Lite enklare blir dock världen att hantera om man förberett sig med hjälp av SWESEMs utbildningsdokument om förlossning.
Like!
SvaraRadera