Dokumentera mera
Under våren har jag varit hälsat på olika kliniker i Sverige. Naturligvis många intryck. Vill dock nämna en tydlig tråd - att många konsulter inte dokumenterar sina beslut när de nekar en patient inläggning eller liknande.
I Lund fick jag höra om en patient där akutläkaren bedömde patienten som instabil; lågt blodtryck och antagligen septisk. Jourhavande intensivist/anestesiolog ringdes men ville inte komma ned förrän en blodgas var gjord. Detta var besvärligt då patienten knappt hade palpabel puls varför en konsultation fördröjdes och det beslutades initialt att patienten inte var "IVA-mässig"... Detta beslut togs per telefon av IVA läkaren som ej såg patienten.
När man ringer på en konsult bör man ha en tydlig tanke med vad som ska hända med patienten och vad man vill att konsulten skall göra. Jag delar in det i några olika nivåer:
1. Ringer om råd - Jag vill höra någon annans syn på ett problem och se om jag missat något eller bör tänka i nya banor. Här får samtalet styra sig självt.
2. Konsultation. Här har patienten ett mer tydligt problem som jag riktar till respektive specialist. Det kan gälla exemplet ovan, där jag anser att patienten är "IVA mässig". I nio av tio fall brukar det räcka för att intensivisten ska övertaga patientansvaret.
Ibland har man dock olika syn. Det är naturligt, vi har olika kompetens och resurser. Det är dock viktigt att akutläkarens syn framkommer tydligt. Om en konsult inte anser att en patient är deras problem eller liknande ber jag dem alltid att dokumentera detta i patientens journal. Därmed måste konsulten också undersöka patienten och bilda sig en egen uppfattning. Jag dokumenterar också tiden då konsulten kontaktades samt att jag begärt konsultation.
En patient som kan behöva exempelvis intensivvård bör bedömmas av intensivist på plats om det uppstår tveksamhet. Att på telefon avslå denna begäran utan att undersöka patienten är bara acceptabelt om akutläkaren godkänner någon annan lösning. Därmed vill jag trycka på att det är akutläkarens ansvar att begära att konsulterna gör sitt arbete till fullo. Om en patient enligt dig som akutläkare behöver intensivvård eller påtittas på akuten - dokumentera detta i journalen. Gör också tydligt för konsulten att du ämnar dokumentera detta och förväntar dig att konsulten också dokumenterar sitt utlåtande.
Endast ett par gånger har jag kommit i verklig konflikt med konsulter som formligen vägrar att se en patient. Detta tillhör undantaget och man får utgå från att konsulterna verkligen vill göra sitt arbete korrekt.
För tydlighetens skull ska jag säga att det inte bara är i Lund jag sett detta fenomen och att det inte bara gäller intensivvården.
Ett beslut om intesivvård för en patient kan dock handla om liv eller död. Att "vägra" ta emot en patient som intensivist efter ett telefonsamtal och inte dokumentera detta medicinska beslut i patientens journal finner jag vara anmärkningsvärt. Alla medicinska beslut som påverkar patienten ska journalföras.
Nicholas Aujalay, Styrelseledamot SWESEM
I Lund fick jag höra om en patient där akutläkaren bedömde patienten som instabil; lågt blodtryck och antagligen septisk. Jourhavande intensivist/anestesiolog ringdes men ville inte komma ned förrän en blodgas var gjord. Detta var besvärligt då patienten knappt hade palpabel puls varför en konsultation fördröjdes och det beslutades initialt att patienten inte var "IVA-mässig"... Detta beslut togs per telefon av IVA läkaren som ej såg patienten.
När man ringer på en konsult bör man ha en tydlig tanke med vad som ska hända med patienten och vad man vill att konsulten skall göra. Jag delar in det i några olika nivåer:
1. Ringer om råd - Jag vill höra någon annans syn på ett problem och se om jag missat något eller bör tänka i nya banor. Här får samtalet styra sig självt.
2. Konsultation. Här har patienten ett mer tydligt problem som jag riktar till respektive specialist. Det kan gälla exemplet ovan, där jag anser att patienten är "IVA mässig". I nio av tio fall brukar det räcka för att intensivisten ska övertaga patientansvaret.
Ibland har man dock olika syn. Det är naturligt, vi har olika kompetens och resurser. Det är dock viktigt att akutläkarens syn framkommer tydligt. Om en konsult inte anser att en patient är deras problem eller liknande ber jag dem alltid att dokumentera detta i patientens journal. Därmed måste konsulten också undersöka patienten och bilda sig en egen uppfattning. Jag dokumenterar också tiden då konsulten kontaktades samt att jag begärt konsultation.
En patient som kan behöva exempelvis intensivvård bör bedömmas av intensivist på plats om det uppstår tveksamhet. Att på telefon avslå denna begäran utan att undersöka patienten är bara acceptabelt om akutläkaren godkänner någon annan lösning. Därmed vill jag trycka på att det är akutläkarens ansvar att begära att konsulterna gör sitt arbete till fullo. Om en patient enligt dig som akutläkare behöver intensivvård eller påtittas på akuten - dokumentera detta i journalen. Gör också tydligt för konsulten att du ämnar dokumentera detta och förväntar dig att konsulten också dokumenterar sitt utlåtande.
Endast ett par gånger har jag kommit i verklig konflikt med konsulter som formligen vägrar att se en patient. Detta tillhör undantaget och man får utgå från att konsulterna verkligen vill göra sitt arbete korrekt.
För tydlighetens skull ska jag säga att det inte bara är i Lund jag sett detta fenomen och att det inte bara gäller intensivvården.
Ett beslut om intesivvård för en patient kan dock handla om liv eller död. Att "vägra" ta emot en patient som intensivist efter ett telefonsamtal och inte dokumentera detta medicinska beslut i patientens journal finner jag vara anmärkningsvärt. Alla medicinska beslut som påverkar patienten ska journalföras.
Nicholas Aujalay, Styrelseledamot SWESEM
Kommentarer
Skicka en kommentar